Kunde inte hålla med mer!
http://pedagogstockholmblogg.se/omg/2013/04/24/tack-for-det-skolverket/
Jag har nu rättat klart och sammanställt mina klass resultat i NP Ma (snabbt va!). Sammanställningen väcker dessa två stora frågor:
1. Förmågorna?
Var är förmågorna? Varför finns förmågorna med i provet – men ligger sedan inte till grund för betygsättingen? Och VARFÖR ligger de inte till grund för betygssättningen? Kunskapskraven i LGR11 bygger ju tydligt på dessa förmågor.
2. Kravgränserna vs. min bedömning, vad är rimligt?
Kravgränserna är låga! Elever som jag bedömt ligga på D skriver B eller A på provet. Vad är fel? Är jag för sträng? NP sågs naivt bland mig och många av mina kollegor som något efterlängtat, nu ska vi äntligen få reda på om vi tänkt rätt. Har vi varit för stränga när vi bedömt eleverna, är våra bedömningar rimliga? Detta är frågor vars svar fortfarande saknas.
Dessa två frågor hänger naturligtvis samman, och hänger samman med följande: en avsaknad av grund i LGR11. Nedan följer ett avsnitt direkt saxat ur denna.
Kunskapskrav för betyget D i slutet av årskurs 6
Betyget D innebär att kunskapskraven för betyget E och till övervägande del för C
är uppfyllda.
Kunskapskrav för betyget B i slutet av årskurs 6
Betyget B innebär att kunskapskraven för betyget C och till övervägande del för A
är uppfyllda.
Enligt SAOL betyder övervägande till största delen. Detta går naturligtvis att tolka. En matematisk tolkning som används i många sammanhang är 2/3. En logisk tolkning skulle kunna vara nästan hela delen. Detta skulle i sin tur kunna översättas matematiskt till värden i spannet 60% – 90%. Återigen tolkningar. Ett värde som alla nog kan komma överens om är i alla fall mer än 50%.
I bedömningsanvisningarna till NP Ma åk 6 är kravgränserna för D och B satta enligt följande:
Provbetyg D: Minst 56 poäng totalt varav minst 14 på lägst nivå C (av 45 + 19)
Provbetyg B: Minst 88 poäng varav minst 4 på nivå A (av 19).
På vilket sätt skulle detta var till övervägande del, den största delen? 4 av 19 och 14 av 64 landar på ca 21%. Detta kan ingen matematiker i världen få till övervägande del. Ingen annan för den delen heller.
Ur ovanstående citat ur LGR11 kan en också utläsa att för att nå kunskapskrav E, C och A ska alltså [alla] kunskapskrav på dessa nivåer vara uppfyllda. Detta har lett till en diskussion på min skola, och säkerligen många fler, kring hur många gånger en elev ska visa en A-förmåga för att få A och om de överhuvudtaget ens kan missa delar av prov, inlämningar etc för att kunna nå A. En bokstavstolkning av kunskapskraven – javisst – men vad hade vi att förhålla oss till? Inget. Återigen, vi längtade verkligen efter dessa prov för att få någon typ av bekräftelse. Men icke.
Efter ovanstående sammanställning, som sker till varje elev och då alltså avgör betyget, som alltså har noll (0) koppling till de olika förmågorna, noll (0) grund i att eleven ska uppnå alla kunskapskrav för E, C, A eller till överhängande del för mellanstegen, finns en annan sammanställning.
"Kunskapsprofil - visar förmågorna utifrån kunskapskraven"
I denna avdelning kan läraren sammanfatta elevens visade förmågor enligt kunskapskraven i LGR11. Hur denna sammanställning ska gå till är ej tydlig. Intill varje fråga i facit framgår vilka förmågor som testas, men hur dessa ska sammanställas är en gåta. För att det ens ska vara möjligt torde det göras i samband med rättning. Kanske hade en då kunnat rätta genom att skriva vilka förmågor poängen avsett. Detta hade säkerligen lett till en mycket större tidsåtgång. Något som naturligtvis är en omöjlig ekvation, tiden att ens rätta proven från början finns ju knappt.
Jag, och många lärare med mig, är enormt besvikna på de nationella proven. Den totala avsaknaden av grund i LGR11 är skandalös och underminerar det arbete med förmågorna som vi lagt ner under två år. Hur ska vi kunna dela ut dessa resultat och inte sätta dessa betyg? Vad kommer att hända i möten med föräldrar till elever som fått ett D i betyg HT12 och som skriver A på provet?
Jag är övertygad om att det är vi som har tänkt rätt, inte provkonstruktörerna. Det arbete vi lagt ner under dessa år har varit tungt, vi har gjort det parallellt med undervisning och bedömt och betygsatt efter det även fast vi inte alls varit säkra på det. Men arbetet har också varit givande. Vi har kunnat vara tydliga i vår bedömning: "du behöver förbättra dina lösningar för att kunna gå vidare, träna på att vara tydligare" eller "Wow, du har verkligen lärt dig mer om problemlösning!" eller vad det nu kunnat vara. Vi har knutit bedömningen till förmågorna, vi har gjort matriser efter förmågorna och vi har gett feedback efter förmågorna. Elever har utvecklats. Har allt detta varit till spillo? Är det såhär vi nu ska bedömma – räkna ihop poäng. Som man gjort i matematiken i alla tider. Och som mattelärare kämpat mot. Är vi verkligen tillbaka där? Tack för det Skolverket.
Skickat av gReader Pro
